Origina nomo: Sparven på julmorgonen
Poemo: Zacharias
Topelius (1818—1898)
Kompono: Otto Kotilainen
(1868—1936)
Esperantigo: mi
Aŭtorrajtoj: La originaj poemo kaj kompono jam
malembarasiĝis de aŭtorrajto. Neniaj aŭtorrajtoj embarasas la esperantan
tradukon.
La origina melodio de Kotilainen kun mia simpla pianaranĝo
Midi-registraĵo (3 kB)
Ogg Vorbis -registraĵo (580 kB)
MP3-registraĵo (580 kB)
Nun per neĝo blanka sin
la arbaro vestas,
jen la lago, vintro ĝin
glaciinta estas.
Por pasereto de-
cembre plu manĝaĵo ne.
Jen la lago, vintro ĝin
glaciinta estas.
Knabineto vidis en
arbo la paseron:
Pasereto, prenu sen
timo hordeeron.
Ankaŭ ricevis vi
ja kristnaskon kiel ni.
Pasereto, prenu sen
timo hordeeron.
Tiam ĝoje flugis mal-
supren la birdeto:
Mi akceptas vian al-
mozon, knabineto.
Nia Sinjoro vin
benos, ĉar vi helpas min.
Mi akceptas vian al-
mozon, knabineto.
Sciu, ke ne tiu ĉi
estas birdo ia.
Ja printempe mortis mi,
la fraĉjeto via.
Kiam por malbonsor-
tulo vi donacis for,
tion do ricevis mi,
la fraĉjeto via.
Nu så föll den vita snö,
föll på björk och lindar,
frusen är den klara sjö
väntar vårens vindar.
Liten sparv, fattig sparv,
ätit upp sitt sommararv.
Frusen är den klara sjö,
väntar vårens vindar.
Vid den röda stugans dörr
stod en liten flicka.
Sparvelilla, kom som förr,
kom ett korn att picka!
Nu är jul i vart skjul,
sparvelilla, grå och ful,
sparvelilla, kom som förr,
kom ett korn att picka.
Sparven flög till flickans fot,
flög på glada vingar:
Gärna tar jag kornet mot,
kornet som du bringar.
Gud skall än löna den,
som är här de armas vän.
Gärna tar jag kornet mot,
kornet, som du bringar.
Jag är icke den du tror,
ty ditt öga tåras.
Jag är ju din lilla bror,
som dog bort i våras.
När du bjöd glad ditt bröd
åt den fattige i nöd
bjöd du åt din lilla bror,
som dog bort i våras.